Med en mycket mer genomarbetad scensammafattning var det inga problem att återuppta arbetet med utkastet. Jag skriver återuppta då det som jag tidigare nämnt kan behålla flera av existerande scener. Då en av de centrala trådarna helt gjordes om var jag tvungen att slänga ut en tredjedel av scenerna men det gick relativt snabbt att skriva om dem.

Just nu är utkastet på 24 384 ord men då är ungefär 8 000 av dem orörda efter den uppdaterade scensammafattningen. De scenerna omfattar i första hand trådar som klarade sig relativt oskadda och min förhoppning är att kunna återanvända en majoritet av dem. Vi får se när jag väl kommer så långt.

Som jag nämnde i mitt senaste nyhetsbrev har jag nu gått ner i arbetstid och jag försöker lägga 4-5 timmar om dagen på skrivandet, i alla fall på vardagarna. För att se till att jag får något gjort, och för att slippa stirra på samma fyra väggar dag ut och in, sätter jag mig på ett café som ligger dryga 5 minuter bort med bil. De tar 55 spänn för en latte macchiato men det är det värt om det innebär att jag skriver (och det är en god latte macchiato dessutom).

Utöver detta använder jag mig av Pomodoro-metoden för att jobba så effektivt som möjligt. Den fungerar bäst i kombination med att jag åker hemifrån för att minska på distraktioner, men även hemma upplever jag att metoden än så länge ger resultat.

Vissa dagar har jag varken ork, lust eller inspiration och då spelar det ingen roll vilka knep jag tar till – det blir inte mycket skrivet oavsett. Mary Robinette Kowal pratar om hur hon trots sin depression får skrivet det hon måste genom att förlita sig på sitt hantverk, vilket jag tolkar som att hon på grund av sin långa erfarenhet kan skriva utan att egentligen behöva anstränga sig kreativt för att sedan snygga till texten när hon mår bättre.

Tyvärr kan jag absolut inte titulera mig som erfaren och kan inte heller förlita mig på en familjaritet med mina verktyg som gör att jag kan gå på autopilot. Vid sådana här tillfällen är det dock viktigt att komma ihåg att 100% är olika från dag till dag. Att ”ge 100%” kan på en dålig dag innebära ett par hundra ord medan det på en bra dag kan innebära 5 000 ord och får jag bara skrivet något varje dag blir jag så sakteligen mer erfaren och mer familjär med mina verktyg.