Jag börjar komma in i rutinen med skrivande som ett jobb, det vill säga att jag åker till ”jobbet” klockan åtta på morgonen och slutar jobba klockan fem. Skillnaden att jag inte får något betalt så i ärlighetens namn är det nog bara ett arbete, i fler än ett av ordets betydelser.

Att jag åker till ett lokalt café på morgonen och sedan skriver från åtta till tolv gör underverk för produktiviteten. Efter det åker jag hem och äter lunch för att direkt efter gå en promenad på ungefär 30 minuter. Väl tillbaka skriver jag till klockan fem. Är jag riktigt produktiv får jag ur mig ungefär 5 000 ord om dagen och sällan färre än 3 500.

Utkastet till De odödligas arv är nu uppe i 60 738 ord. Det var relativt lite jag kunde behålla av det första försöket till ett utkast varför jag inte kommit längre än så sedan sist men om jag håller tempot uppe borde jag hinna klart utkastet senast nästa vecka.

Anledningen till en så pass försiktig prognos är på grund av att jag ska sammanstråla med min redaktör Peter nu på tisdag så att jag kan pumpa honom på så mycket information som möjligt innan jag påbörjar den tredje revisionen av Morden i Belize, en sittning som tar tid att förbereda såväl som att genomföra.

Utöver detta har jag läst klart A Bad Place to Be a Hero av Jerry F. Westinger. Klart läsvärd, även om det på sina ställen märks att det är hans debutroman. Den främsta behållningen var karaktärerna som var minnesvärda, unika och engagerande. Mitt enda klagomål är att handlingen blev lite väl tillskruvad precis i slutet, men det förtog inte nöjet med att läsa boken. Jag kan varmt rekommendera den.