Arbetet med Djurfabriken fortskrider mestadels enligt plan. Än så länge har jag skrivit på den varje dag, även om inspirationen flödar mer vissa dagar än andra.

I skrivande stund har jag fått strax under tio tusen ord på plats och så länge jag skriver någonting varje dag, även om det bara är en mening eller om jag raderar alltihopa, är jag belåten.

Min förra bok, Morden i Belize, planerade jag i detalj, säkert ett år innan jag började skriva. Till viss del för att ett mordmysterie i min mening behöver sammanfogas med ett stort mått precision men också på grund av att jag inte kunde föreställa mig att göra på något annat vis.

Stephen King är öppet kritisk till idén att planera en bok i förväg och anser att det hämmar kreativiteten. Jag börjar förstå varför han tycker så. Det är något väldigt befriande att låta tankarna virvla runt utan begränsning och se vart de tar mig.

Outlines are the last resort of bad fiction writers who wish they were writing masters’ theses.

Nu är det förvisso så att jag fortfarande i mångt och mycket lär känna mina karaktärer, vad de vill och kan, och vilken roll de spelar. Vi får se hur länge smekmånaden håller i sig och det motiga vardagslunket ger sig tillkänna.

I lördags slet jag mitt hår i jakten på en bra översättning av eller alternativ till engelskans ”like a deer in headlights” utan att lyckas (jag har sedermera hittat ett alternativ som borde funka).

Döm om min förvåning när jag senare på kvällen hittade formuleringen ”rådjur-på-lantväg-framför-annalkande-bil” i 2020 års vinnare av Augustpriset.

Jag hyser dock en stark misstanke om att just den formuleringen inte var orsaken till att Lydia Sandberg fick pris för Samlade verk men om en det är vad författare av hennes kaliber tillåter sig att inkludera känner jag mig inte lika oroad över vad jag landade på.

Återstår att se om jag är lika förtjust i min variant nästa gång jag läser den.