Oavsett vilken genre jag skriver i vill jag att innehållet ska vara så verklighetsnära som möjligt, och allra helst fullständigt korrekt.

Använder El Gato ett skarpskyttegevär ska det vara ett gevär som klarar av vad jag i en bok påstår att det gör. Om Emir använder en viss typ av mjukvara för att knäcka ett kodlås ska det vara en mjukvara som faktiskt klarar av att knäcka den typen av kodlås. Und so weiter.

I slutändan vinner dock alltid ”the rule of cool”, men jag kommer aldrig att gå helt överstyr med orimliga påhitt om jag inte redan etablerat att till exempel plast är magnetiskt. Sådant avskyr jag, såväl i mina som andras böcker.

Att jag nämner detta är på grund av att jag spenderat en hel del tid på att undersöka de fakta som ligger till grund för handlingen i De odödas arv. Man kan tycka att det är onödigt att lägga tid på att ta reda på hur exempelvis fridykning fungerar redan i det här stadiet men om det är en av de pelare boken vilar på vill jag få det rätt från början. Om inte byter jag ut det fundamentet mot ett annat.

I vissa fall resulterar den här efterforskningen i andra uppslag och idéer. Jag har en idé om hur något fungerar, eller lika ofta om hur jag vill att det ska fungera, och i samband med att jag tar reda på hur det faktiskt ligger till får jag allt som oftast information som kanske tar berättelsen i en annan riktning eller lyfter min idé ett snäpp. Av och till händer det att min idé är så overklig att jag måste skrota den, vilket i sin tur leder till att jag hittar en ännu mer intressant väg framåt.

Jag har skrivit klart ett synopsis till De odödas arv som har en form som påminner om den bok jag vill skriva. I morgon ter sig den formen kanske främmande eller till och med motbjudande, men jag har goda förhoppningar om att kunna fortsätta knåda den som den är.