Enda anledningen till att Emir spenderade sin midsommarafton med att hjälpa Djurens Befrielsefront att bryta sig in hos AgroNova var för att imponera på Jenna, gruppens ledare. Hur djuren mådde struntade han fullständigt i. Väl på insidan börjar Emir allt mer misstänka att något inte stämmer. Kartorna de fått är fel, belysningen spökar och gruppens medlemmar uppför sig underligt.
Fullständigt ovetande om gruppens aktiviteter försöker professor Gabriel Andreasson desperat bli klar med sitt projekt för att förhindra att AgroNovas ledning byter ut honom. Han har lagt 20 år av sitt liv på sin kontroversiella forskning och tänker inte låta ära och berömmelse glida honom ur händerna ännu en gång.
Carolina Hjorthfeldt skulle inte jobbat i dag men efter ett hetsigt och infekterat gräl avbröt hon sitt midsommarfirande och valde att åka till AgroNova istället. Ska hon någonsin bli mer än laboratorieassistent måste hon kavla upp skjortärmarna och visa att hon duger.
När gruppens aktiviteter går överstyr reagerar husets AI med att låsa in dem, Gabriel och Carolina i laboratoriekomplexet. Till sin fasa förstår de snart att innan de kan ta sig ut måste de först överleva djurfabriken.
Status: Utkastet klart.
Efter att ha läst ett flertal skräckromaner kände jag att det borde finnas utrymme för min tolkning av genren; mer grundad i verkligheten men fortfarande motbjudande och obehaglig. I Djurfabriken tar jag mig vissa friheter med vetenskap och fakta men inte mer än absolut nödvändigt. Realistisk och relaterbar rädsla är i mitt tycke oerhört potent.
De två första försöken att skriva den här boken misslyckades, något jag nämner i två av mina blogginlägg, då jag försökte skriva utan att första planera den. Jag har inte den erfarenhet – eller kompetens – som krävs för att skriva en hel roman utan att först veta vad den ska handla om. Först efter att jag satte mig ner med mina verktyg och min struktur fick jag ihop något jag tycker fungerar.
Jag valde medvetet att ge ett stort antal karaktärer (6 stycken) en röst för att se om jag klarade av det konststycket utan att boken för den sakens skull blev 500 sidor. Hur väl jag lyckades får läsarna avgöra. Det är oavsett en kul utmaning, framförallt i en skräckroman.